molnUB2
Hem
Ätstörningar
Religiösa fenomen
Teologi
Kampen mot en patriarkal religion
Som en tjuv om natten
Kyrkans tradition - en grogrund för kvinnoförtryck
Camilla Dahlbergs bok I himlen får jag äta
Webbshop

Kampen mot en patriarkal religion

”Sannerligen, överallt i världen där evangelium förkunnas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Citatet som på ett mycket illustrativt sätt fått namnge Elisabeth Schüssler Fiorenzas bok Hon får inte glömmas (eng. In Memory of Her), är hämtat från Markus 14:9. Denna namnlösa kvinna får illustrera Schüssler Fiorenzas utgångspunkt i arbetet med att synliggöra de bortglömda kvinnorna i kristendomens historia. Hon får inte glömmas är en mycket välgjord studie över kristendomens ursprung. Boken borde få allehanda manschauvinister inom kyrka och teologi att svettas grundligt.

I inledningskapitlet Sökandet efter det kvinnliga arvet, presenterar Schüssler Fiorenza sina syften och utgångspunkter. Hon menar att tre lärjungar har en framträdande roll i Markusevangeliets passionsdrama, nämligen Petrus som förnekar Jesus, Judas som förråder honom, och slutligen en namnlös kvinna som smörjer Jesus med balsam. Den trogna, kvinnliga lärjungen är nästan bortglömd, medan förrädarens namn för evigt är inpräntat i vårt medvetande. Det är hans historia som berättas, medan kvinnans profetiska symbolhandling aldrig på samma sätt blivit en del av det kristna arvet. Hennes namn är glömt för att hon var kvinna.

Schüssler Fiorenza har två huvudsyften med Hon får inte glömmas. Dels har hon för avsikt att avslöja det som är androcentriskt i bibeln. Dels vill hon hitta vägar för att genom nyläsning återkräva bibeln. Schüssler Fiorenza har alltså som målsättning att göra en kvinnorekonstruktion av kristendomens uppkomst och begynnelse. Hon vill visa att urkristendomen i ett tidigt skede genomgick en förändring. Från att ha varit en rörelse av jämställda lärjungar oavsett ras, social status eller kön, förvandlades den till en patriarkal religion som anpassades till det rådande samhället. Ett samhälle där kvinnorna var marginaliserade. Schüssler Fiorenza menar vidare att det är uppenbart att berättelsen redigerats för att på ett bättre sätt kunna tilltala en patriarkalisk, grekisk-romersk läsekrets.

Befrielseteologi

Schüssler Fiorenza strävar efter en feministisk kritisk hermeneutik. Efter att ha diskuterat några olika modeller för bibeltolkning, når hon slutligen fram till den befrielseteologiska. Befrielseteologins olika riktningar har utmanat den så kallade värdeneutraliteten och objektiviteten i den akademiska teologin. Och enligt Schüssler Fiorenza är en sådan teologi inte möjlig i en värld där människor förtrycks och exploateras. Hon ansluter sig till befrielseteologin där grundhållningen är att all teologi intar alltid en position för eller emot förtryckta. Och feministteologin är en del av befrielseteologin.

Den feministiska bibelhermeneutikens syften är att utveckla teoretiska tolkningsmodeller där så kallade motkulturer kan integreras. Exempel på sådana är texter och traditioner som dömts ut som heretiska eller egalitära. Patriarkaliseringsprocessen är inte sammanflätad med kristen tro och uppenbarelse. Den har stött på motstånd och utvecklats långsamt. Detta visar kanon, trots att den bara innehåller små bitar av den tidiga, icke-patriarkala kristna läran. Alltså kan en feministisk hermeneutik återerövra den första kristna historien och teologin åt kvinnorna. Det teologiska arvet är inte enbart en historia om förtryck. Den är också en historia om religiös handlingskraft och befrielse. Det är den som måste återskapas.

Schüssler Fiorenza går vidare genom att påpeka vikten av att utveckla kritiska, historiska metoder för att göra en feministisk tolkning av de bibliska texterna. Det innebär att hitta ett sätt att bryta texternas tystnad om kvinnors erfarenheter och hitta ledtrådar för den verklighet som dolde sig bakom de androcentriska texterna. Den verklighet som de valt att inte berätta.

Androcentriska intressen

Schüssler Fiorenza kommer sedan fram till att de första kristna traditionsbildningarna och redigeringsprocesserna av NT skedde under påverkan av androcentriska intressen. Det visar de olikheter som de olika skrifterna uppvisar sinsemellan. NT har alltså skapats genom ett androcentriskt urval av källorna. Och genom detta urval har kvinnorna förpassats ut i periferin.

Schüssler Fiorenza hävdar att patriarkaliseringsprocessen hade kommit igång på allvar, då evangelierna och Apostlagärningarna redigerades. Hon menar vidare att kanoniseringen av de första kristna skrifterna ägde rum i en tid då en strid för eller emot kvinnligt ledarskap utspelade sig i olika delar av den unga kyrkan. En strid som var en följd av den gradvisa patriarkaliseringen. Därför återspeglas inte den historiska verkligheten korrekt när det gäller kvinnornas roll i urkyrkan. Det innebär rent teologiskt att bara en bråkdel av kvinnors betydelsefulla bidrag vidarebefordrats av de manliga redigerarna. Detta trots att det inte finns ett enda uttalande av Jesus där han kräver underkastelse av kvinnan.

Allt detta leder enligt Schüssler Fiorenza till att den feministteologiska forskningen måste ifrågasätta den tolkningsmodell som grundar sig på det patristiska urvalet. Ett urval som leder till att kvinnligt ledarskap förknippas med kätteri och irrläror medan de patriarkala kyrkostrukturerna införlivas i den ortodoxa kyrkan. Den senare anser sig bära den sanna uppenbarelsen om Kristus vidare. Den personliga kontinuiteten mellan Jesus och apostlarna upprätthålls genom den så kallade apostoliska successionen.

Kvinnliga lärjungar

Schüssler Fiorenza tar upp ledarskapsbenämningar i NT och påpekar att det finns många sammanhang där också kvinnor tilldelas maskulina titlar. Ett exempel är Rom 16:1 där Foibe beskrivs med den maskulina formen av diakonos. Dessutom kallar Paulus henne prostatis/patrona, något som Schüssler Fiorenza anser vara i analogi med inflytelserika personer i de hellenistiska religiösa sällskapen. Ett annat exempel är Tit 2:3 där kvinnor beskriv med den maskulina titeln kalodidaskalos. Foibe borde ha fått titlarna på grund av sin betydelsefulla tjänst och ställning i kyrkan.

Exegeterna däremot utgår enligt Schüssler Fiorenza vanligen från att ledarskapet i urkyrkan tillhörde männen. Därför utgår de från att kvinnorna i Paulus brev var de manliga lärjungarnas tjänare och assistenter. Ett annat problem är vissa namn. Moderna översättare tycks förutsätta att Junias är en förkortning av mansnamnet Junianus. Schüssler Fiorenza däremot pekar på det faktum att Junia var ett vanligt kvinnonamn. Till och med den patristiska exegetiken gick på hennes linje.

Schüssler Fiorenza kommer så småningom fram till en feministisk modell för att göra en historisk rekonstruktion. Hon menar att uppfattningen om begreppet historia i detta perspektiv måste revideras. Historien blir inte längre något som faktiskt har inträffat, utan något som måste omtolkas, i detta fall ur ett feministiskt perspektiv. Det innebär att den teologiska och sociologiska rekonstruktionsmodell som Schüssler Fiorenza själv föreslår, enligt hennes egen utsago inte ska uppfattas som att hon söker efter ett sant kristet ursprung som förvanskats av ”irrläror” exempelvis i form av tidig katolicism. Inte heller tror hon att patriarkaliseringen av urkristendomen var nödvändig för dess överlevnad. Schüssler Fiorenzas modell präglas istället av social interaktion och historiskt förverkligande, där den kristna visionen innefattar kamp för jämlikhet mellan män och kvinnor.

Hon får inte glömmas är till stor del en polemik mot den traditionella uppfattningen om den tidiga kristendomen, som grundar sig på Apostlagärningarna. Denna lyder som följer: Jesus grundade kyrkan, valde ut de tolv manliga apostlarna som sedan tog vid där han slutade, och utformade kyrkans organisation. Nya testamentet är en produkt av deras budskap som blivit bevarat och upphöjt till helig skrift. Denna apostoliska tradition har styrt all senare utveckling.

Destruktivt manligt perspektiv

Denna ideologiska konstruktion av urkristendomen är enligt Schüssler Fiorenza inte godtagbar ur en vetenskaplig synvinkel. Då det gäller de kristna kvinnornas identitet är den dessutom teologiskt destruktiv. Detta för att de enligt denna tolkningsmodell aldrig var ledare i kyrkan, bara medlemmar. Den ser kristendomens utveckling ur ett manligt perspektiv, och förkastar de tidiga kristna rörelser som jämställde kvinnor med män som ”karismatiska” eller ”kätterska”. Med sin feministiska modell beaktar Schüssler Fiorenza både patriarkala, ortodoxa och ”kätterska” traditioner.

Det fanns enligt Schüssler Fiorenza flera grupper inom den tidiga kyrkan som delade denna självuppfattning. Alla försökte visa att just deras grupp och lära var bärare av den apostoliska kontinuiteten. Bland dessa grupper fanns både förespråkare och motståndare till kvinnliga ledare. Förespråkarna räknade Maria Magdalena, Salome och Marta som profetiska lärjungar. Dit räknades också profetissorna i såväl GT som NT, och de kvinnor som omnämns i Rom. 16. Ett annat bibelställe som åberopas är Gal 3:28. Den apokryfiska boken Paulus och Theklas gärningar framhölls av somliga som en kanonisk bok. De betraktade Thekla som ett föredöme för kvinnor i evangeliets tjänst.

Kyrkofadern Tertullianus avfärdade däremot Paulus och Theklas gärningar som falsk. Hans hade som grundinställning att kvinnan var roten till all synd, och förfasade sig över kvinnor som vågade tjänstgöra offentligt. Resultatet av sådan fientlig polemik från de patristiska författarna blev slutligen att kvinnors ledarskap i kyrkan likställdes med heresi.

Schüssler Fiorenza kritiserar inte bara traditionell forskning. Hon kritiserar också den typ av feminism som Mary Daly förespråkar. Den förkastar hela kristendomen som obotligt patriarkal till sin natur. Schüssler Fiorenza menar då att Daly accepterar den androcentriska, teoretiska världskonstruktionen där kvinnorna tillhör periferin. Daly vänder på det och gör periferin till livstolkning. Därmed tar hon bort kvinnohistorien från urkristendomen. Samtidigt förkastar hon möjligheten att göra en rekonstruktion av urkristendomens historia ur ett feministiskt perspektiv.

Elisabeth Schüssler Fiorenza är inte det första feministiska exegeten. Men hon upplever föregångarna som naiva. Ett exempel på kritiken gällde boken Jesus var feminist. Schüssler Fiorenza menar att det inte var så enkelt, och att det är fel att göra Jesus så annorlunda än sin judiska omgivning. Jesu jämlikhetssträvande gick istället i linje med judendomen. Detta leder också till ett etiskt dilemma, eftersom kristendomen förhärligas på bekostnad av judendomen. I värsta fall kan sådana föreställningar leda till antisemitism.

Postmodern teologi

Den historiska kontext som Elisabeth Schüssler Fiorenza och hennes arbete rör sig inom, är postmodernismen. Postmodernismen kom under slutet av 1900-talet att starkt ifrågasätta modernitetens värderingar. Moderniteten satte sin tilltro till den objektiva vetenskapen. Postmodernismen däremot kritiserade upplysningens tro på rationaliteten. Att det bara skulle finnas en sanning, upplevdes i vissa fall som förtryckande. Istället betonades mångtydighet och pluralism vilket har lett till en ny öppenhet. Flera läsningar kan stå bredvid varandra. En enda läsning är inte längre den enda rätta. Feminister har stött denna process, samtidigt som de förbehållit sig rätten till en specifik läsning ur ett feministiskt perspektiv.

Schüssler Fiorenza lyfter fram läsaren som en person i mötet med texten. I enlighet med postmodernismen anser hon inte att det finns några objektiva läsningar. Den som försöker vara neutral hyllar istället det bestående. Alla läsare blir ansvariga för sin läsning. Då man kan välja är man också ansvarig. Schüssler Fiorenza framhåller också att det finns flera användbara feministiska metoder inom exegetiken, inte en enda. Hon har dessutom flera syften med sin exegetik. Hon vill nå vetenskap och akademi såväl som kristna församlingar med sitt förändringsbudskap. Hon solidariserar sig också med kvinnorörelser runt om i världen.

Schüssler Fiorenzas postmoderna identitet visar sig också i hennes sätt att läsa med misstänksamhet, alltså i enlighet med misstänksamhetens hermeneutik. Denna hermeneutik kan tillämpas på både vetenskap och teologi. Hon vill återkräva de bibliska texterna genom en kritiskt, misstänksam läsning och hitta de kvinnor som finns där. Hon delar också postmodernismens skepsis inför auktoriteter. Schüssler Fiorenza har dock inte helt och hållet avvikit från moderniteten. Det visar hennes fokusering på Sitz im Leben, som påminner om formhistorikerna. Hon menar också att det finns sanningar. Mångfald behöver inte innebära relativism.


Camilla Dahlberg

Fotnot: Den svenska upplagan av Hon får inte glömmas är slut på förlaget. Den engelska originalutgåvan In Memory of Her rekommenderas istället varmt!