Problemet är att erfarenheten visar att vård på vanlig barn- och vuxenpsyk visserligen har kunnat bromsa det mest akuta förloppet av anorexia, men samtidigt har problemen snarare blivit värre på längre sikt. Relativt hanterbara problem med anorexia har blivit till riktigt stora problem efter en tid i psykvården. Ur askan i elden alltså. Till exempel kanske en patient har kommit in med anorexia och på grund av den ordinära psykvårdens felbehandling utvecklat bulimi, posttraumatisk stress, panikångest och livslånga magproblem. Detta rör inte något enskilt fall utan har kommit igen i fall efter fall. Det är just på grund av detta problem som speciella ätstörningsenheter har utvecklats. Och det är denna vanvård som vi nu kommer att utsätta våra landstingsinvånare för. Detta gäller speciellt personer över 25 år där vården fullständigt kommer att utraderas. En inte helt liten del av Videgårdens verksamhet var gått ut på att rätta till den felbehandling som patienterna har utsatts för inom den ordinära psykvården.

När det gäller vården av ätstörda under 25 år hänvisar man till Uppsalamodellen. Denna metod tar lägligt nog mycket mindre resurser än andra metoder. Dessutom säger den emot all annan forskning i världen som visar på vikten av både öppen och sluten specialistvård. Detta låter fantastiskt, men vi har svårt att tro att det är det stora förtroendet för Uppsala som är drivande. Snarare passar det landstingsledningens ambitioner för Videgården. Vi välkomnar naturligtvis en utveckling i riktning mot effektivare vård med mindre slutenvård. Men att tro att man kan ro iland en sådan banbrytande utveckling av anorexivården, samtidigt som man slår sönder kompetensen i den nu befintliga anorexivården i länet är otroligt naivt.

Ett argument som tidigare framförts i turerna kring Videgården, är att det ska finnas likvärdig vård var man än bor i Östergötland. Det har man i varje fall åstadkommit genom detta förslag, åtminstone när det gäller patienter över 25 år. Nu finns det överhuvudtaget ingen vård för denna grupp och detta gäller lika för alla östgötar. Äntligen har rättvisan uppnåtts?

Förslaget blir knappast en besparing vare sig på lång eller kort sikt. Någon måste trots allt ta emot patienterna. Men eftersom kompetensen kommer att vara svag, kommer behandlingen sannolikt inte att fungera. Det kommer alltså att bli en ökad belastning på landstinget från anorexipatienterna, precis som Stefan Croner påpekade i Corren.

Så småningom kommer man sannolikt att inse att vi måste ha en mer specialiserad anorexivård, och då räcker det inte med att vi åter måste bära kostnaden för att bygga upp verksamheten på nytt. Vi måste också bära kostnaden för att behandla effekterna av den felbehandling som patienter har utsatts för under tiden. Och samtidigt kommer människor att dö av sina ätstörningar. Ett slöseri med pengar, en ökad kostnad på kort och lång sikt, med döda människor som följd.

Slutligen kan man fråga sig om den intressantaste frågan efter detta skandalöst ogenomtänkta förslag, är om landstingsledningen fortfarande har invånarnas förtroende. Att motivera nedläggningen av en enhet med en vikande ekonomi som i sin tur beror på landstingsledningen inkompetens, inger inte direkt något förtroende. I så fall kanske det är den nuvarande landstingsledningen som borde läggas ned.