Liz vaknar upp på en båt och upptäcker att hon är mitt ute till havs. Hon delar hytt med en jämngammal flicka som hon aldrig har träffat förut. Långt borta ser hon sina föräldrar och lillebror försvinna i dimman. Liz är övertygad om att hon drömmer. Det tar lång tid innan hon inser sanningen. Hon drömmer inte. Hon är död. Och båten transporterar henne mellan jorden och nästa värld. Dit man kommer efter döden.

Efter en lång resa lägger båten till vid hamnen i den nya världen. Invånarna, de döda, kallar den helt enkelt Annanstans. Annanstans är mycket lik jorden. Människorna bor i lägenheter eller villor och sköter sina trädgårdar. På dagarna går de till sina arbeten, eller rättare sagt sysselsättningar. För i Annanstans har arbetet som syfte att människorna ska få utveckla sina intressen, inte prestera och bli utbrända.

Men samtidigt är Annanstans en helt annorlunda värld. Istället för att bli äldre så åldras man baklänges. Man blir alltså yngre och yngre, tills man som spädbarn åter får resa över havet. Då är det dags att återfödas till ett nytt liv på jorden. Och mitt i allt detta finns faktiskt också Gud. Han, hon eller det ligger bakom skeendet. Döden är en del av livet. Livet är trädets grenar, Annanstans dess rot.

Liz upplever Annanstans som en bakvänd värld. Hon har hemlängtan och vill inte alls vara död. Särskilt retfullt är det att hon dött i en meningslös cykelolycka, påkörd av en smitare. Smitaren som dödade henne kom dessutom undan. Liz följer sitt jordeliv genom ett utsiktstorn, medan hennes bekymrade mormor försöker få henne att trivas i Annanstans. Men Liz vill gå ut skolan och bli kär. Hon vill fylla sexton år, inte femton igen. Ska hon någonsin kunna acceptera sanningen?

Någon annanstans är en underbart rolig och sorglig berättelse för alla åldrar. Komiska effekter som rakkrämsreklam för döda lockar till skratt, medan vemodet stiger inför Liz sorg över sin förlorade ungdomstid. Romanen har ett angeläget budskap. Jordelivet är inte bara timmar och minuter. Det är det innehåll som vi själva fyller det med, i den mån vi har möjlighet. Och då kan livet betyda mycket, även om det blir kort.

Någon annanstans tar upp angelägna frågor om såväl livet, döden och livet efter detta. Författaren har lyckats undvika de svartvita bilder av himmel och helvete, som ibland dyker upp då dessa frågor diskuteras. Annanstans är varken ”däruppe” eller ”därnere”. Där finns varken straff eller belöningar. Allt som finns är konsekvenser av hur vi levt vårt jordeliv.